Network Menu

Efterresa till Bornea #2

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Jag måste erkänna att när jag slog på min mobil och dator ute i lodgen på Kinabatangan-floden och inte hade kontakt med övriga världen så fick jag abstinens. När jag insåg det förstod jag – jag har blivit datorberoende så till den grad att jag inte kunde njuta av naturen utan istället oroa mig över vad jag missade ute i cyberrymden. Denna känsla gick dock fort över vid min första kontakt med en orangutang!

Nu är jag tillbaka i civilisationen och därför kommer här hela min berättelse om resan till Borneo och de vilda djuren.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Dagen efter SWEAs stora festmiddag i Kuala Lumpur väcktes vi tidigt och då menar jag TIDIGT. Att vakna urtidigt fortsatte vi med under hela resan.

Vi tog planet till Kota Kinabalu City på Borneo. Kota Kinabalu är huvudstaden i Sabah som är en av de 13 medlemsstater i Malaysia och ligger i den norra delen av Borneo. Vi möttes av en buss som tog oss till ett underbart hotell, Sutera Harbour Resort. Nu talar vi om en typiskt Borneo-byggnad med öppna ytor och inga väggar. Vem behöver väggar när det alltid är varmt och man kan sitta inne under taket och höra regnet runt omkring sig. Det är en underbar känsla. Vi checkade in och strosade runt på hotellet och transporterades en stund senare till vår båt som skulle ta oss till den närliggande ön Manukan Island för snorkling. När vi kom i land på denna paradisö så möttes vi av leende flickor som bjöd på svalkande ice tea. På stranden hade de dukat upp runda bord och en buffé med underbar frukt, sallader, ris, potatis, friterad fisk och allt grillat man kunde önska.

Efter maten hoppade vi alla i havet. Med eller utan cyklop simmade vi omkring i det varma vattnet. Jag som hade ett nyopererat finger simmade runt med en hand upp i luften, hur man nu klarade det. Men inget är omöjligt när man vill något, eller hur? Allt var lugnt och toppen tills vi hoppade i båtarna på väg tillbaka till hotellet igen. Det började ösregna och regnet träffade ansiktet som 1000 nålar, ett billigt sätt att få sig en peeling. Vad gör en Swea i denna situation undrar man då? Jo hon börjar sjunga. En sjöman älskar havets våg, Vinga fyr och alla andra kända sjömanslåtar bara för att klara av den regniga färden. När vi kom iland igen var vi våta ända in på trosorna, i alla fall jag.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Kvällen tillbringade alla trötta Sweor i baren, sedan störtade vi i säng för vi skulle upp klockan 4 dagen efter. Att få upp mig klockan 4 på morgonen är i princip omöjligt om det inte lockas med vilda apor och annat fantastisk som naturen kan bjuda på.

Som sagt, upp tidigt och vi tar flyget till Sandakan som är Sabahs näst största stad. Bussen från flyget tog oss direkt till Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre. Centret är det största Orang utan (Man från skogen) i världen. På centret tar man hand om övergivna orangutanger som tidigare används som husdjur men man tar också hand om skadade djur. De får vård och möjlighet att acklimatisera sig till det vilda livet så att de kan återvända till djungeln som ett fritt djur.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Vi fortsatte eftermiddagen med en båttur upp för Kinabatangan-floden som är den näst längsta floden i Malaysia med sin 560 kilometer långa sträckning. Floden är känd för sitt fantastiska djurliv som vi verkligen fick tillfälle att uppleva. Halva SWEA-styrkan inklusive mig checkade in på Abai Jungle Lodge och sedan intog alla Sweor gemensam lunch. Efter lunchen fortsatte den andra gruppen upp för floden till Riverside Lodge. Kinabatangan-floden är omgiven av Mangrove-träsk och det var i detta träsk som vi bodde. Husen, som är byggda på pålar i vattnet, kallas för Longhouses och är vanliga på Borneo. Här finns varken el eller vatten och inga vägar. Enda sättet att komma dit är med båt. Ström tillhandahålls via elgeneratorer och vatten samlas in i regntunnor. Ett underbart liv för en trött själ.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

På eftermiddagen togs vi på en båttur på floden för att se de berömda näsaporna (proboscis monkey). En utrotningshotad apa som bara finns på Borneo. Dessa apor kännetecknas av hanens stora näsa som han använder för att locka till sig damer, ju större näsa desto snyggare hane. Vi var två båtar med Sweor men det var ingen i dessa båtar som fastnade för hanarnas försök att locka oss. På vår tur fick vi också se vilda Orang utans med ungar.

Efter turen återvände vi till lodgen för att slappa lite. Jag, min rumskompis Pia från Vancouver och ordföranden i Belgien, Anna Karin, tog en promenad i djungeln. Det enda vi upptäckte var en äcklig spindel däremot hörde vi både apor, cikador och en mängd olika fåglar. Det var ett öronbedövande tjatter.

När mörkret fallit så hoppade vi i båtarna igen för att se eldflugor. Jag är van vid eldflugor från New Jersey men de håller sig på marknivå. Dessa satt alla koncentrerat i ett högt träd och de fick trädet att lysa som en julgran full av ljus. En helt fantastiskt vacker syn!

Efter en god middag tog vår guide Jahja oss på en nattvandring i djungeln. Den är verkligen förtrollande på natten med alla dess läten. Vi stötte på två små vackra fåglar (Blue-eared Kingfisher), en skorpion och en massa supe äckliga spindlar. Nöjda med dagen somnade vi som små barn.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Tisdag morgon och regn som vanligt. Jag har aldrig någonsin varit så våt under så lång tid men det var det verkligen värt. Luftfuktigheten gjorde ju sitt till att hålla allt fuktigt. En kväll hängde jag ut en tröja i vårt sovrum för den var lite fuktig. Nästa morgon var den så våt att det gick att krama vatten ur den. Lyckat försök!

Vi startade morgonen med att ta en båttur ut till en oxbow lake som heter Pita. Oxbow- sjöar eller korvsjöar kommer sig av flodens snirkling som skapar erosion i ytterkurvorna och avlagring i innerkurvorna. När en slinga blivit tillräckligt utpräglad kan den bryta igenom ett näs och bilda en ny vattenfåra. Den slinga som då inte längre har något vattenflöde kan så småningom bilda en oxbow lake. Väl framme vid sjön fick vi välförtjänt morgonfika bestående av kaffe, té och kakor. Naturen var otroligt vacker och stillheten bedövande.

Efter vår lilla morgontur återvände vi till lodgen för en riktig frukost. Maten på Borneo var mycket god men inte så variationsrik. Frukosten bestod av vanlig frukostmat som stekta ägg och rostat bröd men det serverades också stekt ris. Lunch och middag var alltid samma; grillade räkor (Udang galah) och fisk (Marble Goby) från floden, stekt ris, nudlar, kycklingspett och den mest fantastiska frukt jag smakat. Jag som bor i Kalifornien är van vid bra frukt men detta slog rekord. På eftermiddagarna serverades det alltid ett fat med friterade bananer som snacks och gissa om de gick åt.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efter frukosten åkte vi till byn som låg på andra sidan flodstranden, Abai Byn och lodgen samarbetar inom deras Eco Tourism Project. Byn tillhandahåller bl.a. färsk fisk för lodgen vilket ger jobbtillfällen för byinvånarna. I sin tur donerar lodgen 1 Ringgit (2 SEK) per lunchgäst till Abai Homestay Development Fund som använder pengarna för att förbättra för byinvånarna genom att bl.a. köpa fröer, madrasser, skolväskor och vatten.

Vi fick ta del av en annan del av projektet nämligen trädplantering. Alla bybor har en liten trädgård där de odlar Kapok, trädet som vi skulle plantera. Lodgen inkluderar 10 Ringgit per gäst i priset som sedan går direkt till byborna för trädet. Vi fick plantera vårt eget träd och byborna fick pengarna så alla blev glada. Sweorna tog detta på fullaste allvar och stövlade ut i gyttjan för att få gräva ner sitt lilla träd som sedan märktes med ett unikt nummer. Vi kan sedan följa, via internet, vårt lilla träds levnad upp till ett vuxet träd på 9 meter.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Det var inte bara trädplantering som vi ägnade oss åt i byn. Vi strosade runt bland husen och hälsade på några av de 125 vuxna invånarna och jag tror att jag ?talade? med alla av de ca 50 skolbarnen. De hade rast då vi besökte dem och de var busiga som de flesta ungar och ville absolut att jag skulle fotografera dem. Barnen gick i primärskola i byn men om de ville fortsätta skolan i tonåren fick de flytta över till Sandakan.

Vi återvände till lodgen för lunch tillsammans med våra vänner från den andra SWEA-gruppen. Vi skulle byta plats för vårt boende så efter lunchen gav vår grupp oss av i båtarna för att spendera natten på Riverside lodge i Sukau. Resan dit var blötare än någonsin. Det första vi gjorde när vi hoppat av båten var att springa upp i receptionen för att boka massage. En sådan lyx efter den enklare men fantastiska övernattningen på Abai Jungle lodge! Jag bokade en helkroppsmassage som jag avnjöt i lugn och ro på lodgens spa. När timmen var slut så ville man ju helt enkelt inte lämna så jag fortsatte med öronljusbehandling som är en urgammal indisk behandlingsmetod som skall påverka besvär i örat och i de övre luftvägarna. Jag har absolut inga problem med varken öron eller luftvägar men det var kul att pröva på något ”nytt”. Jag märkte ingen skillnad mer än den sköna känslan som en massage ger. Jag lyckades i alla fall glädja de Sweor som såg mig ligga med ett tänt ljus i örat medans min massör masserade mitt ansikte.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Innan middagen hade vi bestämt oss för att åka en tur med båtarna för att se fler näsapor. Regnet öste ner när vi hoppade i båtarna. Vi gav oss i väg bara för att efter en kort stund stanna. Dessa stopp skedde alltid med jämna mellanrum för att vår guide såg något som han ville visa oss alla. Denna gång tittade vi oss förgäves omkring bara för att se att Jahja talade i sin mobil (hur hans mobil kunde funka fattar jag inte när min nya Iphone inte ville funka alls).

Efter ett kort samtal talade han exalterat om att det fanns elefanter längre upp på floden och frågade om vi ville följa med. Vad gör man? Säger nej och hoppar av båten? Nej, man följer glatt med fast regnet rinner ner längs ryggraden trots att man använder regnjacka. Och vad väntar en när man till slut rundar en av flodens ytterkurvor? Jo, en hel hjord av dessa fantastiska elefanter som bara finns på Borneo. Nu har hon drabbats av någon exotisk faktaförvrängningssjukdom tänker en del men så är det inte.

De elefanter som finns här är Borneo Pygmy Elephants och de lever som namnet säger endast här. Den är mindre än den asiatiska elefanten, närmare bestämt mindre än 2,5 meter jämfört med den asiatiska som kan bli upp till 3 meter. Den är inte heller så aggressiv. Den har rundare ansikte, större öron, är knubbigare och har längre svans.

Gissa om det var en fantastisk upplevelse att få se ett 15-tal vilda elefanter som tar sig ett dopp i regnet. Ungarna busade som ungar gör medan mammorna vaktade som mammor gör. Sedan klev mammorna ner i vattnet för att ta sig ett dopp tillsammans med ungarna. Hela tiden övervakade av pappa elefant som stod gömd en bit in i djungeln. Vi cirklade runt för att få bästa vinkel och till slut befann vi oss bara några meter från närmaste elefant. Denna närhet till elefanterna var både spännande och fantastisk. Efter många foton, filmer, åh och ah återvände vi till vårt egentliga mål för trippen, näsaporna. Vi fick se våra näsapor, någon orangutang och en Varan som lagt sig för att sova på en gren i trädet.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Kvällen avslutades med en festmåltid då vi alla klädde oss i våra traditionsenliga saronger.

Onsdag och sista dagen på vår resa. Regnet öste fortfarande ner och efter att ha ätit vår sista måltid i djungeln så packade vi vårt bagage och hoppade på de något större båtarna. De båtar som tog oss från Sandakan in på Kinabatangan-floden och som nu skulle ta oss tillbaka till civilisationen. På vår väg tillbaka talade vi om allt som vi fått uppleva och trots att vi fått se så otroligt mycket hade vi ändå en sista önskan om att få se en krokodil. Helt plötsligt, när vi sitter i våra egna tankar, girar båten kraftigt och saktar ner. Där på en sandbank låg han, liksom utplacerad bara för att tillfredställa oss. Vi fick vår krokodil som avslutning på en fantastisk resa på Kinabatangan-floden och inga kunde vara lyckligare.

Tillbaka i Sandakan tog vi bussen till det fantastiska kinesiska Sam Sing Kung Temple eller som det också heter Three Saints Temple. Templet är den äldsta byggnaden i Sandakan från 1887 och har en fantastisk utsikt över Sandakan-bukten och staden.

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efterresa till Borneo (berättelse #2)

Efter vårt besök på templet fortsatte vi till ett närliggande hotell för lunch tillsammans med den andra gruppen Sweor. Jag och några andra Sweor stannade kvar på hotellet efter att de andra hade åkt till flygplatsen eftersom vi skulle ta ett senare flyg till KL. Jag visste inte då att Agneta Nilssons flyg var försenat så det hela slutade med att vi två träffades på bussen till hotellet trots att hon startat tre timmar tidigare än jag. Trötta störtade vi båda i säng och sov ostört ända tills Kerstin Alm ringde och väckte oss. Tidigt upp och så bar det av till flygplatsen. Jag, Agneta Nilsson, Kerstin Alm och Yvonne Hagman tog samma plan till Hong Kong. Efter några lugna par timmar på Hong Kongs flygplats fortsatte vår resa till Los Angeles.

Trötta men glada kom vi så hem igen med ett fantastiskt Världsmöte i ryggen tillsammans med oersättliga minnen från en resa som jag skulle vilja unna er alla att få uppleva.

Text och bilder: Annette Åsberg, regionordförande SWEA VAME