Network Menu

Efterresa till Borneo #1

Rapport #1 om en härlig efterresa till Borneo.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Borneo är världens tredje största ö efter Grönland och Nya Guinea. Ön är uppdelad mellan Indonesien, Malaysien och det lilla Sultanatet av Brunei. Borneo ligger på ekvatorn och är omgiven av tropiska vatten och korallrev. Det är en otroligt vacker ö, med höga berg, klädd i gröna gröna skogar och djungler samt genomkorsad av många floder. Borneo är oöverträffad när det gäller mångfald av träd, blommor och djur, somliga finns inte någon annanstans i världen. Kanske mest intressant är den multikulturella befolkningen, som följer sitt eget etniska ursprung men tillsammans bildar det land de bebor.

Efter ett strålande välarrangerat SWEA världsmöte i Kulala Lumpur mellan den 15 och 20 mars, 2011, åkte 48 av oss Sweor från världens alla hörn på efterresa till Borneo — en dröm, som jag haft sedan jag som liten flicka läst om Borneo hemma i Stockholm, gick i uppfyllelse för mig!

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

I mycket arla morgonstund söndagen den 20 mars blev vi hämtade i bussar från hotellet och for till flygplatsen, som var tom på resenärer så dags. Vi kom alla med på de plan vi skulle och landade ett par timmar senare i Kota Kinaalu, där en guide kom och hämtade oss för transport till Sutera Harbour Resort, en otroligt vacker och bekväm anläggning alldeles invid vattnet och hamnen. Efterresa till Borneo Smidigt och lätt fick vi våra nycklar och incheckningen gick snabbt. En timme senare var vi åter på en buss rakt in till hamnen, där mindre båtar tog oss till Manukan Island, där vi gick iland för att avnjuta en härlig lunch i det fria alleles vid stranden. Efter god malaysisk lunch gick flera av oss ner till stranden och badade. Tyvärr började det regna och eftermiddagen blev kort, då vi snabbt gav oss iväg i båtarna hemåt igen, medan himlen öppnade sig och det öste ner. Den kvällen låg vi alla ganska lågt, själv gick jag och la mig klockan 8 och tittade på TV med alla fruktansvärda nyheter från Libyen och tsunami-katastrofen i Japan. Det kändes svårt att somna …

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Upp i ottan måndag morgon med transfer tillbaka till flygplatsen i Kota Kinabalu för en 40 minuters flygresa till Sandakan, litet mera österut på den norra delen av Borneo. Där möttes vi igen av ett par guider och delades upp i två grupper, 24 Sweor o varje grupp, som sedan inte sågs så mycket då vi bodde på olika lodger under de två dagar vi var i Sandakan med omnejd. Vår guide hette Eric, född på Borneo och hade inte varit utanför Borneo mer än en gång till Kulala Lumpur. Han gick i skola till dess han var 12 år och har sedan hjälpt sin familj att försörja sina två yngre syskon, varav hans syster blivit militärpilot en av 6 kvinnor i Malaysia! Han var helt självlärd i engelska språket och talade ovanligt bra och tydlig engelska så det var mycket lätt att förstå honom. Vi gillade Eric på en gång och det visade sig att han var men mycket kunnig, trevlig och sympatisk guide.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efter en kort bussresa, klev vi av vid Sepilok Orang utan Sanctuary som består av 4,500 hektar djungel. Detta är ett rehabiliterings-center för orangutanger, där de tas om hand för att sedan, om möjligt, föras tillbaka till ett liv i det vilda. Orangutanger är till sin natur milda och timida, och är mycket svåra att se vilda ute i djungeln. Vi gick på fint anlagda, träbanor rakt in i ”the sanctuary” där det fanns olika matstationer uppbyggda. Vi stannade vid den största matstationen där personalen skulle ge ut mat klockan 10. Under tiden blev vi rundligt underhållna av diverse andra småapor som verkade ”uppträda” med sina olika konster på långa rep som fanns spända litet överallt. Vi fick också tillfälle att se flera orangutanger, hannar såväl som honor och söta barn, innan de långsamt närmade sig matplatsen klockan 10. Hierarkisk ordning rådde och mammor med barn petades snabbt bort av den mäktigaste herren på täppan, sedan ytterligare några herrar, sedan mammorna med barn och när de alla ätit sig mätta på framförallt bananer, så kom alla andra småapor och åt resterna. En otrolig upplevelse att få se dem på nära håll och många Sweor fick bra bilder. Kerstin Alm fanns på plats så vi kommer säkert att få njuta av jättefina bilder på SWEAs hemsida.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Så bar det vidare i bussen, efter att en av våra Sweor (i den andra gruppen) blivit dålig och tillsammans med sin goda väninna blev omhändertagen och körd till ett sjukhus (hon kvicknade sedan till och blev bra igen och kunde vara med om det mesta). Vi åkte till en liten stad helt byggd på vattnet i Sandakan, där vi klev i 4 olika båtar (2 för varje grupp) och gav oss ut på större vatten i Sandakan Bay och sedan uppför den längsta floden på Borneo som heter Kinabatan. Vi förflyttade oss med dessa relativt snabba båtar 8 svenska mil uppför flodens delta, genom orörd mongrovenatur med många intressanta fåglar i skiftande färger. Här kan man också få se krokodiler, men just denna resa såg vi inga alls… Vi klev av båten lagom till lunch på Abai Jungle restaurant, där vi åt tillsammans med den andra gruppen.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efter lunch fortsatte vi 24 Sweor vidare i våra båtar ytterligare en timme till Riverside Lodge där vi övernattade. Vi checkade in och det gick återigen smidigt, vilade en stund och sedan var det dags för en båttur i flera öppna småbåtar, innan skymningen, för att åka upp i en liten romantiskt vacker biflod för att titta på de berömda näsaporna, Proboscis monkey, som bara finns här. Vi hade turen att få se många av dessa och de har verkligen ett intressant utseende med jättestora guloranga näsor! Det var skymning och dags för näsaporna att göra sig i ordning för natten, högt uppe i träden. Ofta såg man klungor ihop och då med en hanne och ett helt harem med kvinnor. Om honorna fött hannar blev hannarna utstötta av chefshannen och bildade egna ”bachelor” klungor i närliggande träd! Det var en fantastisk naturupplevelse att sitta i de små båtarna och uppleva djungeln tyst och ljummen i skymningen, och när det började mörkna gav vi oss hemåt igen för att njuta av en härlig middag på lodgen. Här upptäckte alla snabbt att det fanns ett hus där man kunde få alla typer massage och det blev köer hela kvällen. Förutom underbar kropps- eller fotmassage kunde man få sina inneröron rengjorda genom en speciell procedur och många var vi som prövade detta!! Vi hade en lugn och mysig kväll och satt vid ett långbord för 24 personer och pratade om allt mellan himmel och jord.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Nästa morgon fick vi sova litet längre…det var magiskt att vakna upp till fåglarnas kvitter i alla tonarter, alldeles stilla efter natterns ösregn och med djungelns alla träd och växter inpå knutarna. Ett gott morgonmål, och så lockade Ann-Marie Kjellander till skratt ”gympa” ute på ett av däcken. Tillsammans med Ann-Marie skrattade vi nästa ihjäl oss medan vi gjorde alla möjliga och omöjliga rörelser. Lodgens hjälpredor, en kader av unga malaysier hade samlats på betryggande avstånd, satt nu med uppspärrade ögon och undrade vad för slags människor som hade kommit till deras lodge. Det var en obetalbar syn! Glädjen spred sig automatiskt och så var vi klara att ta båtarna tillbaka till Abai Jungle Lodge, där vi skulle äta lunch tillsammans med vår andra grupp som den natten legat över just där. Nu var det vår tur att övernatta där.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Det regnade en hel del denna dag, vi åt lunch och sedan skulle vi plantera flera träd i byn mitt emot på floden, men det regnade väl mycket så vi väntade ett tag. Efter någon timme tog vi båtarna tvärs över floden och gick iland och fick besöka en skola innan vi skulle plantera. Många små söta barn i skolan. Byn hade 175 invånare varav 50 barn som nu gick i primärskola här. Skulle man sedan gå i högre skola fick man bo inne i Sandakan. Vi träffade en mycket söt lärarinna som kom och hälsade. Jag har för mig att hon var på väg att gifta sig. På Borneo är det familjen som bestämmer vem man gifter sig med och mycket viktigt är vad mannen kan ge i brudgåva, något som kvinnans familj bestämmer. Vi gick i gyttjan, det regnade fortfarande, och fick plantera våra små träd och vi kan följa upp deras öde på internet i framtiden (varje planta hade ett nummer som enbart var ”ditt”).

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Så for vi tillbaka i ösregnet och bestämde i alla fall att nu resa uppåt floden för att få se elefanterna som befinner sig på vissa platser längs med floden. Vi gick i de öppna småbåtarna, tre stycken, iklädda våra ganska skraltiga regnkappor vi inhandlat i hast på flygplatsen eller var vi kunde få tag på dem. Vi har ju hört talas om att ”det regnar småspik” men aldrig tidigare hade jag förstått varför det hette så, men nu var det verkligen småspik som hela tiden piskade mot ansiktet. När vi åkt i 40 minuter på detta sätt och vi enligt Eric hade ytterligare 40 minuter kvar, beslöt några av oss att vända (jag tänkte på alla elefanter jag sett i Sydafrika ett par år tidigare) så ute på floden, utsåg vi en hemvändarbåt, där vi var 4-5 stycken. Resten fortsatte till elefanterna. Jag hoppades nu att de verkligen skulle få se elefanter, och det fick de, så det var värt den långa resan. Elefantresenärerna kom hem lagom till middag och vi hade återigen en trevlig middag med god samvaro och god malaysisk mat, även om räkor, fisk och kött kom tillbaka i samma förpackning!

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Vår sista morgon gick några av oss upp i gryningen, det hade öst ner hela natten och gjorde det fortfarande, men vi var en liten grupp som ville åka till den närbelägna sjön Pita. Eric plus ”kapten” tog oss dit bara en kort väg från lodgen och snart slutade det att regna så vi fick uppleva den vackra sjön med kringliggande natur och spännande fåglar alldeles i ottan med sagolik tystnad förutom fåglarnas kvitter och en och annan liten fiskebåt, det var magiskt! Så var det dags för frukost på lodgen och sedan bar det av med samma två båtar tillbaka till Sandakan, farväl till våra rara kaptener, och vidare till ett vackert kinesiskt tempel med vidunderlig panoramautsikt.

Därefter till ett större hotell för lunch och där träffade vi igen den andra delen av SWEA gruppen.(Här träffade jag direkt vår sjuka SWEA som nu mådde fint igen). Så bar det av i vår buss till flygplatsen med Eric som hjälpte till på alla sätt med incheckning och bagage. Vi hade tackat och givit honom sin dricks vid middagen kvällen före, men det känns alltid svårt att lämna och säga adjö.

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

De flesta av oss flög tillbaka samma väg vi kommit. När vi kom till Kota Kinabalus flygplats, visade det sig att planet till KL var försenat i tre timmar till kl 20.00 vilket naturligtvis inte var speciellt roligt, då många skulle vidare samma kväll från KL. som tur var hade jag, Kerstin Alm, Yvonne Hagman och Annette Åsberg varit kloka och beställt hotellrum på flygplatsen för att flyga tidigt torsdag morgon. Vi lyckades i alla fall komma med ett plan till KL som gick klockan 19.00 och i det planet fick vi alla Sweor plats! Jag kom ut som en av de första i KL och tog mitt bagage och fann en ”shuttlebus” som gick till mitt hotell. En lugn kort natt och så iväg till flyget vid 7 tiden på torsdagsmorgonen. Annette, Kerstin, Yvonne och jag flög iväg till Hong Kong (4 timmar) och efter några timmar på Hong Kongs flygplats, vidare till LAX. Vi flög i 12-13 timmar i ett fullkomligt ISKALLT plan med små, ynkliga täcken. Aldrig under mina 50 år av flygningar över hela världen har jag frusit så, och nu har jag inte någon röst alls. Men Kuala Lumpur och Borneo var värd all KYLA i världen!

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Text: Agneta Nilsson, SWEA Los Angeles

Foto: Kerstin Alm, SWEA Los Angeles

Efterresa till Borneo (berättelse #1)

Efterresa till Borneo (berättelse #1)