Network Menu

Middag på Hakka Restaurant

Middag på Hakka Restaurangen

Middag på Hakka Restaurangen

I över fyrtio år har Hakka restaurang serverat mat till både turister och malayer. Detta är inte ett smart eller elegant ställe, maten är det viktigaste. Man beskriver den som ”kinesisk mat på malaysiskt sätt”. För oss som bodde på JW Marriott var det enkelt att ta oss dit på fredagskvällen. KL-Sweor stod i lobbyn och tog oss i mindre grupper på en liten promenad, över gatan, förbi Pavillion shoppingcentrum, genom ett fotgängarområde — och så var vi där.

Middag på Hakka Restaurangen

Middag på Hakka Restaurangen

Vi bänkade oss vid stora runda bord, där det fanns en snurrande anordning i mitten, så att alla kunde nå maten (på engelska heter det ”lazy Susan” — jag har alltid undrat vem denna lata dam är). Vi satt under bar himmel i det våtvarma omslag som vi nu hade vant oss vid är den normala atmosfären i Kuala Lumpur. Men ganska snart började det droppa från himlen; och se, där drogs för ett tak, så att vi satt skyddade, inne men ändå ute. Om ni förstår. Tusentals små lampor lyste upp lokalen.

Middag på Hakka Restaurangen

Middag på Hakka Restaurangen

Vid mitt bord satt gamla vänner och Sweor som jag aldrig träffat förut. Stockholm, London, Rom, Seattle, Orange County, Hong Kong … Precis som det ska vara på en SWEA-middag. Ursäkta om jag nu går ut på ett sidospår. I ett övervägande muslimskt land är naturligtvis det där med alkoholhaltiga drycker ett outforskat område. Den här kvällen, och senare, på efterresan till Borneo, såg vi att vinkännedomen var skral. Flera vid mitt bord beställde öl; dessa kom snabbt. Men jag och min väninna (som bor i Italien) och en Swea till ville gärna dricka vin. Servitrisen ville inte ta emot beställningen; det var någon annans jobb. Det beställdes till slut en flaska från vinlistan, som vi lite överlägset skrattade åt; felstavad och pompös. Till slut anlände en liten vinflaska, i storlek som de man får på flygen — och av en helt annan sort. Någon påpekade misstaget och fick till svar att det hon hade beställt var ”en STOR flaska”. Förklaringar — hon skulle dela med sig, och flaskan kom. Jaha, vad vill jag säga med detta? Kanske att jag vill introducera en maxim, inte alls ny, men som jag SKA anstränga mig att leva efter: När i främmande land, töm din hjärna på förutfattade meningar!Middag på Hakka Restaurant

Middag på Hakka Restaurangen

Middag på Hakka Restaurangen

Maten var god, en del lite kryddstarkt. Kyckling, fläskkött, grönsaker, nudlar, ris, frukt. Kvällens roligaste inslag var nog när vi ”tävlade” med en grupp lokala herrar, som förde ett förfärligt oväsen borta i ett hörn av den stora matsalen. ”ÅÅÅÅÅÅhhhhhh” skrek de, stod upp och skrålade. Stackarna. De visste inte vilka deras motståndare var! Rungande korus av ”Ja må hon leva” till en födelsedags-Swea följt av, är jag rädd, någon nubbevisa — det fick i alla fall tidvis tyst på gubbarna i hörnet.

Middag på Hakka RestaurantVi gick hem i sammetsmörk fuktig natt; på vägen fanns en glasfontän, som ändrar färg. Riktigt sagolikt. Det var en fin kväll.

Text: Ninni Pettersson Wästberg, SWEA London

Fotografer: Kerstin Alm (Los Angeles), Josephine Carlsson (Stockholm), Inger Eng (South Florida), Maria Harkins (Kuala Lumpur), Birgit Höjer (Perth), Maud Larsson (Zürich), Maria Norstedt (Kuala Lumpur), Agneta Nilsson (Los Angeles), Ninni Pettersson Wästberg (London), Margaretta Simpson (Boston), Annette Åsberg (Orange County)

Middag på Hakka Restaurangen

Middag på Hakka Restaurangen